Jag vill önska er alla en Glad midsommar!
Hoppas att solen får lysa på er och att ni får vara pigga och glada!
Midsommar har alltid gett mig ett stänk av Svenskt vemod! Det blir liksom lite sorgligt i bröstet. Ljuset vänder och dagarna blir kortare igen.
Som ung minns jag att jag drog mig lite undan festandet, satt gärna på berget i vår hage, kände nyponrosorna dofta och bergets täcke av Styvmorsviol, gav mig mer än stojet och spriten , även om jag också deltog som lektant för barnen som var med.
Men vad var det där stora i bröstet som drog och formade känslor av vemod, ibland snubblande nära likt sorg? Jag begrep det aldrig riktigt.
Ja det gör jag nog inte än, men nu då jag är äldre liknar det mer ensamhet och ropet från ett rum i själen som är tomt.
I år ska jag vara hos en väninna som förlorat en son, blivit änka en gång och nu har hennes sista man fått svår Parkinson så han kan inte ta sig någonstans. Hon besökte mig på sjukhus och hämtade mig ut på lite nöje då jag var svag. Så det känns bra att vara där, vi brukar också få en del skratt. Så det kan bli en fin stund säkert!
Barnen har sitt och som min mamma sade har jag fostrat dom till helt självständiga individer som helst går sin väg med resor och vänner.
Ett stygn kan jag känna i bröstet då jag hör andra ungdomar säga-tänk om du varit min mamma, vilken lycka!
Ta nu vara på ljuset och glädjen, lev och skratta. Sätt blommor i håret och ge en liten ljusglimt där det saknas...Stor kram från Sunflower.
