Om möjligt för över denna berättelse till dolt forum förutom för medlemmar!
Ska försöka att göra berättelsen så kort och tydlig som möjligt.
Den är sann , men vissa delar har jag ändrat för att inte kunna spåras.
För ca 30 år sedan så hade min pappa en stuga nära en väg där ett djurhem hade sin verksamhet.
Det började komma sjuka katter till oss och jag lade pengar på att söka veterinär och vi frågade på djurhemmet. Nej de omplacerade bara katter, inga hade rymt. Så fortsatte det, inget nät fanns att söka på. Jag satte upp foto hos vet. mm.
Så en dag ringer en kille helt förtvivlad hans syster hade sett ett foto hos veterinären på sin älskade katt Bella, hon bodde då hos mig, han saknade en liten svart ungkatt också som vi sett vid stugan.
Han berättade att hans fru dött och att han var långtradarchaffis och kunde inte ha med sig katterna, men Labradoren åkte med.
Han kom och var så förtvivlad , hans hund visade att Bella kände igen hunden. han letade vid stugan så länge efter lille Pipen , men fann aldrig Pipen som vi kallade honom.
Djurhemmet hade sagt var de placerat ut katterna , men det hade de inte gjort utan släppt dom i naturen. Det blev en väldig hemsk historia med polis och upprinnelse i katter som troligtvis sålts till forskning.
Min pappa fick till slut be jägare om hjälp då katterna förökade sig så och han tiggde mat till dom i affärer mm.Det gick inte längre för de var helt vilda.
Pappa blev sjuk av allt detta och han grät över eländet som han sade.
Två kullar kattungar nappade jag upp och fick bra hem till.
Så av en slump ser jag en människa på facebook som ger sig till känna då vi skrev om just den avfartsvägen utanför stan. Hon berättar stolt att hon arbetat på djurhemmet i många år.
Jag mådde så illa att jag fick ont i huvudet, för så många år av elände för stackars djur och oss i sommarhuset som de gav.
Jag vill inte ge mig till känna för henne. Men bakom det raraste leende döljs hemska saker.
Bella fick komma hem, Pipen hittades aldrig, Rölle fick ett hem hos mammas väninna, lilla Amanda fick ett bra hem på landet och Sissi hamnade hos min syster. Frysarna var fulla av döda katter då man gjorde besiktningen av katthemmet.
Jag vill bort från facebook med mina hemska minnen, men vet inte hur man loggar ut för gott. Jag ser inte att leta reda på att avsluta. Det var inget för mig ändå. Vänner har jag här och på andra fina forum.
Hur kan man vara stolt över att djur farit så illa...Mvh sunflower