Ella min älskade hund!

Hon gick över regnbågsbron den 24 januari kl 14,15!
Det har varit en så svår tid efter henne. Det finns inget som tröstar, man famlar och river efter tröst. Ibland vaknar jag av att maken gråter i sömnen. Kroppen är som sjuk i varje cell.
Men jag känner att runt oss har funnits en omtänksam hand.
Vi fick inte komma till vår vanliga klinik , en sur röst svarade vi är sjuka här, ring Norsholms djursjukhus.Det gjorde vi, där möttes vi av en vänlig röst som sade-Klart vi ska hjälpa er. De hade gjort fint på rummet, tänt ljus, en fin säng stod iordninggjord.
Ella var rädd som vanligt vid veterinärbesök.
Vi satt på varsin sida och smekte henne. Det lugnade tog inte, så jag bad att de gick vidare eftersom det inte ändå fanns någon väg tillbaka.
Av medlet de blir medvetslösa av lade hon sig ner. Den underbara veterinären frågade om vi ville ha en stund . Men vi bad honom sluta hennes liv meddetsamma.Varför sitta och plåga oss längre. Hon don nästan direkt. Då tog vi av halsbandet ,tog på henne guldbandet hon hade på jularna och vid kalas. Vi lade hennes lilla Tygdjur mellan tassarna och hennes egen filt över henne.
Hon var så fin och såg nästan ut som en valp igen.
Farväl min flicka , ingen har gett mig i närheten av vad du har gett mig! Du underbara änglaväsen som jag fick ha i nästan 14 år. Du ville inte resa, du undrade hur jag skulle kunna leva utan dig. Det kan jag ju inte min flicka.
Jag läste om att förlora en hund av psykologen och psykoterapeuten Allan Linner. Hundars rena hjärta och kärlek har en speciell sorg, djup och ibland ensam då folk säger -bara en hund-.
Mina två närmaste vänner har svikit, jag har stöttat dom i åratal efter de blivit änkor, förlorat anhöriga. Men detta gick dom förbi.
Andra har kommit till och gråtit med mig. Ibland då jag minst anar det, känner jag Ella nära mig en kort sekund. vanorna man hade, klockslagen, för mat, promenad, fika och när Ella tyckte vi skulle gå och lägga oss. De tiderna sitter som fastbrända i själen.
Jag tackar för åren jag fick, den vackraste gåvan, hoppas lilla Tjoffsan som Zigge sade, att du där på andra sidan har det bra, att du leker med Lucky, din mamma Alice och moster Ally, det var genom dom jag fann dig.
Vila dig, bli frisk och stark tills jag kommer. Sedan ska vi aldrig skiljas mer. Älskar dig lilla hjärtat. Kram från din matte !

Så fint skrivit om din älskade lilla Ella. Alla som en gång ägt, älskat och tagit ett sista farväl av en ett älskat husdjur känner sig igen sig i din text.

Beklagar verkligen sorgen. Vet så väl hur det känns att ta ett slutgiltigt farväl. Kanske därför som jag dragit mig för att skaffa ny hund efter de 6 jag ägde under 24 år

Stor varm styrkekram till dig!

Jag vet hur du saknat dina hundar och har tänkt på dig ofta, alla dina foto på de kära, alla vackra ord om dom.
Man ska aldrig jämföra sorg, det kan vara större ensamhet och tomhet efter en hund än en människa.
Ella var så mjuk, följsam och intelligent, inte mycket hon inte kunde.
Så var hon trofast i stunder då sjukdomen slog till, var hon där med sin ömhet, närhet och trofasthet.
Vi som haft hundar som familjemedlemmar lider av att ta beslutet om avlivning,- är det tacken för deras tjänst-?Ändå är det den största kärleksgärningen då det inte finns hopp längre om bra dagar.
Ser hennes sista vädjande blick, det lämnar mig inte, krossar hjärtat.
Jag har tappat allt . en del säger du har ju barn och barnbarn, jo visst, vi ses några gånger per år, men Ella var där varje sekund. Jag tänker aldrig ha dåligt samvete för min stora kärlek till henne, aldrig!
Jag kanske lånar någon hund då de behöver hjälp. Men aldrig en egen hund mer. Såg en så söt Cavalier på 10 år som de tänkte sälja, hur kan man? Ofattbart. Mvh/Sunflower.

Beklagar verkligen sorgen efter Ella. Vet hur mycket du skrivit om henne och kärleken till Ella har genomströmmat varje ord, varje mening. Så även nu. Så som Admin skrev: Som hundägare känner man igen sig i texten. Jag hoppas att du finner en vovve du kan ta hand om när ägaren t.e.x. åker bort en helg t.e.x, ut och gå med på dagarna när husse och matte jobbar etc. Det ersätter aldrig sällskapet Ella gav men under en kortare tid skingrar man sorgens dimmor som omger tankarna

Tack Andreas!
Det känns bra att ha vänner som vet hur tungt det är.
Då Lucky dog visste jag ändå att jag kunde börja drömma om en ny liten behövande vän. Ella fann mig helt för egen maskin. Det måste finnas något som för oss samman. Man kanske ska tro att då tiden är mogen finns en plan för något bra. En liten vän som behöver en extra matte.
Den lilla hunden i samma uppgång fick stanna hos sin dagmatte då ägarna skiljde sig.Han var 10 år , han dog under hennes bord, han ville alltid hem och drog åt det hållet vid promenaden. Han dog nog av sorg. Så lätt att välja bort en liten hund, de bodde ju kvar i stan.
Hoppas allt är bra med dig och din familj? Hoppas livet går varligt fram med dig! Du är en fin vän! Mvh/ Sunflower.